18 maj

Idag är det Axels dag, dagen då han skulle fyllt tre år. Känner mig lugn idag, tycker inte det är speciellt jobbigt. Många minnen och många tankar, men det gör inte ont. Sista veckorna har varit mycket tyngre, men idag är det mer en lättnad över att födelsedagen till slut är här. Tänker tillbaka till 18 maj 2005 och kommer ihåg nästan allt väldigt tydligt, men det känns fruktansvärt overkligt. Sorgen och saknaden finns hela tiden närvarande, men den tar inte längre så stor plats utan är mer som en slags medvetenhet som jag alltid bär med mig. För det går inte en dag utan att jag tänker på Axel. Ibland är det bara en kort flyktig tanke som jag knappt hinner fånga och andra dagar fyller tankarna hela kroppen hela tiden. Men varje dag finns han närvarande i mitt liv, inte bara idag.

GCD – Rose Colored Glasses

Det här ska ju trots allt föreställa en scrapblogg så det är väl hög tid att uppdatera med lite scrappat… För en tid sedan fick jag hem de ljuvliga papperna Rose Colored Glasses från GCD och här kommer tre layouter somjag gjorde. Papperna hittar du så klart hos ScrapAddicted.

Klaras helrenovering del 2

Trots sjuksköterskestrejk fick vi snabbt en operationstid för Klara och nästa vecka är det dags för hennes ”helrenovering”. På tisdag är det undersökning och inskrivning och på onsdag är själva operationen. I första hand kommer de plocka bort eventuella polyper, men eventuellt sätts det in rör i öronen och en del av mandlarna plockas bort. Så nu önskar jag lite tumhållning för att lilla fröken håller sig frisk tills dess så att operationen verkligen blir av. Stackars liten är så otroligt frustrerad över att alltid vara snuvig och täppt i näsan och över att inte kunna göra sig förstådd ordentligt. Men när allt det här är över hoppas vi på stor förbättring och att liten ska få sova gott om nätterna utan snarkningar.

För den som inte kommer ihåg, eller som inte läst, så kommer här del 1 i repris:  Liten Klara snarkar. Mycket. Som en hel vuxen. Liten Klara pladdrar. Massor. Fast hon har väldigt litet ordförråd. Liten Klara har varit täppt i näsan hela vintern. Supertäppt. Men hon har inte varit förkyld, bara haft en ständig ”elva” under näsan.

De gånger Liten Klara har varit förkyld på riktigt har hon haft det superjobbigt. Knappt kunnat äta och haft väldigt svårt med andningen på nätterna. Något är fel, väldigt fel sa mamman som själv var ett öronbarn. Ingen fara, det är helt normalt sa BVC-sköterskan, men ordnade i alla fall en tid till läkaren som i sin tur skickade en remiss till öron-näsa-halskliniken.

Igår var det så äntligen dags för Liten Klara att träffa doktorn. En snabb undersökning och läkaren konstaterade att det var mycket som inte var bra med Liten Klaras öron, näsa och hals. Det var vätska bakom trumhinnorna. Näsan var med största sannolikhet full med polyper. Mandlarna var alldeles för stora för den lilla halsen. Resultatet blev att lilla damen nu står i kö för operation för korrigering av ovan nämnda problem. Så kan mamman då konstatera att hennes dotter har fått precis samma dom som mamman själv fick vid två års ålder…

Cykla utan stödhjul

Stora dottern i familjen, nu 4 1/2, år har alltid älskat allt vad cyklar heter. Efter att ha längtat och tjatat länge så fick hon fick sin första ”riktiga” cykel förra sommaren. Med stödhjul som monterades i olika höjd, för att det inte skulle bli som en trehjuling modell större, lärde hon sig snabbt att det gäller att hålla balansen och de extra hjulen blev bara ett säkerhetsstöd. Nu har fadern i familjen, ivrigt påhejad av dottern, sedan en tid tillbaka uttryckt att det nog minsann är dags att plocka bort de där stödhjulen. Den överbeskyddande modern i familjen har stretat emot och inte förstått varför det skulle vara så bråttom att plocka bort dem.

Så en dag, då fadern har varit ledig, kommer modern hem och möts av en mycket stolt liten tjej som berättar att hon minsann har cyklat utan stödhjul och att det gått jättebra. Fadern bekräftar att det dottern säger visst stämmer. Det skulle lagas en punktering på dotterns cykel och när stödhjulen ändå var tvugna att plockas bort för lagningens skull så var det väl ändå onödigt att montera fast dem igen. Modern muttrar att det var väl inte speciellt snällt att gå bakom ryggen på henne och plocka bort hjulen utan hennes vetskap. Men det värsta måste väl ändå vara att modern inte fick vara med vid denna premiärtur utan stödhjul. Var fanns kameran vid tillfället? Finns det något foto på denna viktiga händelse? Märk väl att moderns stora hobby är scrapbooking och då är det väldigt viktigt att sådana händelser dokumenteras på rätt sätt.

På kvällen ville dottern demonstrera sina nyvunna cykelkunskaper och efter lite trixande får hon fart på cykeln utan hjälp och susar iväg som om hon aldrig gjort något annat än att cykla utan stödhjul. Modern får mycket motvillig medge att det nog visst var dags att plocka bort de där hjulen trots allt.

Edit: Nej, det blev inga foton tagna på kvällen heller, för modern glömde också bort kameran

Bloggen är hemma igen

Min gamla blogg har hittat hem igen. Underbara Blogger som hjälpte mig att plocka fram den igen!! Jag kommer ändå fortsätta blogga här, men jag är i alla fall väldigt glad för jag hade ingen backup på texterna och det var en hel del som jag hade tänkt scrappa om vid tillfälle…

Fredagsskiss hos ScrapAddicted

Ni har väl inte missat att det finns en ny skiss att inspireras av i ScrapAddicteds blogg varje fredag. Det är Marie/Lily som gör de inspirerande skisserna. Den här veckan har varit med och tolkat skissen som ger stort utrymme för egna tolkningar.

  

Material: Cardstock: Bazzill Kraft och Bazzill just the edge, Papper: Pink Paisly, Dekorationer: diverse blandade knappar

Bloggdesign

Vad roligt att ni börjar hitta hit och tack för era kommentarer. Ni får ha lite tålamod med mig och bloggen ett tag framöver. Det är en del funktioner, länkar och andra saker som jag vill peta in för att det här ska bli lite mer personligt och lite roligare att smyga runt här inne. Men, jag betraktar mig egentligen dataanalfabet och det är enbart med hjälp av envishet och ihärdighet som jag alls har kunnat förändra något över huvud taget tidigare. Nu är alla mina ”ledtrådar” och ”genvägar” borta så jag måste börja om hela processen igen. För jag kommer inte alls ihåg hur jag gjorde för att få klickbara knappar som länkade direkt dit jag ville. Eller hur jag fick min besöksräknare att se ut just som den gjorde. Eller hur jag lyckades få in mina bilder från Flickr i marginalen. Eller… Japp, det är mycket som jag ska klura ut på nytt. Min påstådda envishet ska väl dock göra så att det inte tar allt för lång tid innan jag har fått alla bitar på plats och kan koncentrera mig på bloggandet i sig.

Kärlek

Hittade en del av mina inlägg via Google och Bloglines och väljer att publicera om det allra sista inlägget jag gjorde på förra bloggen.

När jag var yngre så ritade jag väldigt mycket. Jag kunde sitta i timmar och teckna, helt omedveten om min omgivning. Ungefär på samma sätt som när jag scrappar. Men plötsligt slutade jag rita. Jag vet inte när eller varför, tecknandet bara försvann ut ur mitt liv. Ikväll fick jag helt plötsligt sådan lust att rita igen så jag plockade fram papper och penna och skissade lite på måfå. Jag är oerhört ringrostig känner jag, men ack så rogivande att låta pennan jobba. Resultatet blev den här lilla teckningen som man skulle kunna kalla för Kärlek om man har lust. Motivet har jag färglagt med promarkers.

Nystart igen

Okej, jag lyckades skicka iväg hela min blogg till någon okänd destination ute i cyberspace och hittar den inte igen. Jag har mailat supporten och bett om hjälp, men är övertygad om att de inte prioriterar en obetydlig liten bloggare som slarvar bort sin lilla blogg. Så. Eftersom mina val i nuläget var att antingen sluta blogga helt eller att börja om att blogga från noll igen, tänkte jag ta tillfället i akt och prova WordPress. Jag har en hel del pulande framför mig innan jag känner mig helt hemma, men jag gillar det jag har sett hittills och tror nog jag kommer trivas här. I alla fall så hoppas jag att ni hittar hit snabbt och jag skulle bli glad om ni lämnade ett litet avtryck så att jag vet att komentarsfunktionen fungerar som den ska…

Kärlek

När jag var yngre så ritade jag väldigt mycket. Jag kunde sitta i timmar och teckna, helt omedveten om min omgivning. Ungefär på samma sätt som när jag scrappar. Men plötsligt slutade jag rita. Jag vet inte när eller varför, tecknandet bara försvann ut ur mitt liv. Ikväll fick jag helt plötsligt sådan lust att rita igen så jag plockade fram papper och penna och skissade lite på måfå. Jag är oerhört ringrostig känner jag, men ack så rogivande att låta pennan jobba. Resultatet blev den här lilla teckningen som man skulle kunna kalla för Kärlek om man har lust. Motivet har jag färglagt med promarkers.