10 saker som gör mig glad och en försmak av sommaren

Så äntligen har jag kommit mig för att ladda upp ett par DT-layouter som har legat klara väldigt länge. Det mesta av materialet på sidorna hittar ni hos Papp och Scrap.

Jag har väldigt länge både haft idéen till den här sidan och behovet av att scrappa den eftersom jag känner att mina layouter alldeles för ofta har en väldigt allvarlig underton. Att den sedan också precis passar in på budskapet hos Lyckotjut är en rolig bonus .

Papper och minimonograms från Basic Grey Gypsie samt chipboardram från Lil Davis Glitter Garden Shapes.

När våren äntligen visade sig för ett tag sedan fick jag sådan lust att scrappa de här glassfotona från förra året. Visst ger de en härlig försmak av sommaren som faktiskt snart är här!? *längtar*

Papper och mini monograms från Basic Grey Gypsie samt blomma från Prima.

Jag har föresten äntligen börjat komma igång med scrappandet ordentligt igen efter min fruktansvärt långa och sega scrapblock och så fort jag har skannat dem så kommer det ytterligare några layouter här i bloggen. Nu ska jag ut i solen och njuta av det underbara vårvädret tillsammans med tjejerna och hoppas att ni har möjlighet att göra detsamma.

Lite ljusare igen

Det här inlägget har jag försökt skriva många gånger nu, men har inte hittat orden. Vet egentligen fortfarande inte riktigt vad jag vill skriva så vi får väl se vart det slutar…

Först och främst, ett stort tack till alla er som har lämnat ett avtryck till mitt föregående inlägg. Många gånger har jag läst det ni har skrivit och jag är otroligt rörd, mer än ni någonsin kan ana. Till alla er som någon gång, på ett eller annat sätt visat er empati sedan Axel dog, vill jag bara säga att ni alla har en särskild plats i mitt hjärta. Vidare vill jag betona att det inte är Scrappizforumet som anser att bilder på änglabarn inte ska få laddas upp (tvärtom), utan det är enskilda medlemmars åsikter. Egentligen vet jag att väldigt många (nästan alla?) av Scrappiz medlemmar tycker precis som ni, men för mig räcker det att en (flera?) personer protesterar mot layouter med änglabebisar för att jag ska känna att galleriet inte är någon plats där jag vill ha bilder på Axel.

Att sörja ett barn som aldrig fick leva innebär att bära på så mycket smärta pga allt som inte blev och att ha så få minnen att vårda att man, i alla fall jag, som ett lejon vaktar det lilla man har. Man skulle också kunna beskriva sorgen så här: Så liten plats en människa tar på jorden. Mindre än ett träd i skogen. Så stort tomrum hon lämnar efter sig. En hel värld kan inte fylla. (ursprung okänt)

Äntligen är den högt efterlängtade och mycket välbehövliga våren på intågande och energin blir allt större i takt med att det blir allt ljusare och varmare ute. Vintern har varit riktigt tung stundtals och sedan slutet av januari har vi haft ständig sjukstuga här hemma. Sjukdomarna har kommit slag i slag och Klara har hunnit med följande: En segdragen förkylning som komplicerades av flera dagar med 40 graders feber och sedan slutade med tre nätters sjukhusvistelse sedan lunginflammation och njurbäckeninflammation konstaterats. Knappt hade hon hunnit bli friskförklarad förrän hon drog på sig halsfluss och därefter maginfluensa. Nu senast är det ännu en segdragen förkylning som dragit sig ner mot lungorna och hon är nu inne på sin tredje antibiotikakur.

Ylva i sin tur har hunnit med två segdragna förkylningar och en omgång halsfluss och själv hade jag också oturen att åka på halsfluss. Som väl är har vi i alla fall klarat oss undan vattkoppor, peppar peppar .

Som ni säkert förstår så har det inte blivit mycket scrappat under den här tiden och det lilla jag har gjort har jag inte haft lust att ladda upp, jag har i alla fall ett par DT-layouter liggande som ska skannas snarast. Men nu börjar det faktiskt  rycka i scraptarmen och när tjejerna somnat ikväll ska jag försöka komma igång igen. Och skulle det vara så att inspirationen har svårt att infinna sig, så har Ethel en hel massa snygga layouter som helt klart är värda att liftas.

Svartare än svartast….

…väldigt, väldigt långt och mest skrivet för min egen skull är det här inlägget. En varning utfärdas till dem som inte vill läsa inlägg av det känsligare slaget…

Den 17 maj 2005 var jag höggravid och gick på övertid, jag var i v. 42 -plusdag 12 närmre bestämt. Bebisen verkade trivas ypperligt i magen och vi var givetvis otåliga men det var ändå inte outhärdligt, alla bebisar kommer ju ut så småningom. BB-väskan var packad sedan länge och här hemma var allt förberett: spjälsängen var monterad och bäddad, de små kläderna prydligt ihopvikna och vagnen stod redo med syskonsits åt Ylva (då 18 månader). Det var bara värkarna som fattades och varenda liten sammandragning analyserades i hopp om att det äntligen var dags.

På kvällen kom till slut de efterlängtade värkarna och jag minns att jag satt i soffan och läste ”A designers Eye for Scrapbooking” i väntan på att värkarna skulle bli starkare. Framåt tiotiden kändes det att det började bli dags att åka in till förlossningen och vi kom i väg runt halv elva. Vi har nästan en timmes bilfärd in till BB och under resan funderade vi över hur lång tid det skulle ta. Jag trodde att det antingen skulle gå jättesnabbt och att bebisen skulle vara hos oss runt midnatt eller så skulle det ta aningens längre tid än med Ylva, hon var snabb, och inte vara klart förrän runt halv fyra.

Väl inne på förlossningen fick vi ett rum och den vanliga proceduren satte igång. Undersköterskan skulle lyssna på hjärtslagen, men det var alldeles tyst. Hon mumlade något om att det kan vara svårt att höra bra om barnet ligger långt ner och gick för att hämta BM. Inte heller hon hörde något och därefter gick allt fort. Portabel ultraljudsmaskin plockades fram och ytterligare en BM hämtades in och därefter tillkallades läkare. Alla var tysta. Därefter fick vi bege oss till ett annat rum för ett riktigt ultraljud och efter vad som kändes som en hel evighet gav läkaren upp hoppet och vi fick dödsbeskedet. Bebisens hjärta slog inte längre. Klockan var 00.03 och jag skrek. När som helst kan jag skicka mig själv tillbaka i tiden och återuppleva just den där stunden, så hårt sitter minnena i kroppen. Förlossningsarbetet var redan i full gång och i mitt chocktillstånd fick jag gå tillbaka till vårt rum och föda vårt barn. 03.33 föddes vår son Axel, 4053 g och 53 cm.

Livet kommer aldrig mer bli detsamma och även om jag på ytan har ”gått vidare”, så kommer jag alltid vara tvungen att leva med sorgen, saknaden och erfarenheterna. Jag kommer aldrig, förutom av ett fåtal människor, bli betraktad som trebarnsmor och jag kommer alltid att få leva med skräcken över att även Ylva och Klara ska tas ifrån mig.

När Axel föddes såg han ut som vilken ”normal” bebis som helst, bortsett från att ögonen var slutna och läpparna blå. Hans hud var hel och slät och inte det minsta påverkad, vilket är ganska vanligt hos bebisar som föds döda. Vi tvättade och klädde på honom och hade honom hos oss ända tills vi på eftermiddagen nästa dag åkte hem till Ylva. Efter några dagar återvände vi till sjukhuset tillsammans med Ylva och vår familj för att tillbringa ytterligare lite tid med Axel. Det var sista gången vi såg honom innan begravningen och för att få så många minnen som möjligt efter vår son, fotade vi mycket under den här stunden.  Axels ansikte var rosigt, eftersom han legat i kyla, och huden var fortfarande opåverkad. 

Några av de här bilderna har jag scrappat som en del av min sorg och bearbetning. Under den allra första och mörkaste tiden var scrappandet och Scrappiz, förutom Ylva och min övriga familj, min största livlina. På Scrappiz fick jag oerhört mycket stöd och jag kunde aldrig i min vildaste fantasi föreställa sig att det fanns så många människor därute som var beredda att sträcka ut en hand. För det är jag evigt tacksam. Då var det naturligt, efter att först förhört mig om att det var okej, att dela med mig av layouterna jag scrappade om Axel. Jag vet också att just de layouterna har inspirerat andra änglamammor att scrappa bilder av sina änglabebisar.

Därför var det en stor chock att tvingas inse att det även på Scrappiz, precis som på så många platser, finns människor som tar anstöt av bilder på änglabebisar. Så mycket anstöt att de ifrågasätter om det ens är lagligt att ladda upp layouter av det slaget. Det gör ont, förbannat ont, och det är anledningen till att jag har valt att ta bort layouterna med bilder av Axel från galleriet. Om resten av layouterna i mitt galleri går samma öde till mötes har jag inte bestämt mig för ännu, det måste jag sova på…

Faderskärlek och en hoppetossa

Ni vet de där ögonblicken när tiden står alldeles stilla och man upplever något av det vackraste man någonsin varit med om, ett sådant ögonblick lyckades jag fånga på bild en dag i maj när Klara var tre veckor gammal. Nu äntligen har det ögonblicket även blivit scrappat.

Ett annat ögonblick, som visserligen inte är lika magiskt men ändå så pass ovanligt att det är värt att nämnas, har jag scrappat på nedanstående layout.  Hoppetossan Ylva som i normala fall flyr kameran hade precis fått en ny badräkt och showade för fullt. Jag plockade fram kameran i hopp om att åtmnstone få någon hyfsad bild, när lilla fröken plötsligt börjar posera och le stort mot kameran. Hon trivs i rampljuset vår lilla trollunge

 

Båda layouterna är designade för Papp och Scrap och allt material kommer därifrån.

Alilift

Det har som sagt gått lite trögt med scrappandet den sista tiden, men idag har jag i alla fall gjort klart en layout som har legat halvfärdig ett tag. Fotona är från i somras och sidan handlar om Ylva och ”skornana”, nej jag har inte skrivit fel , som hon envisades med att alltid ta på sig själv hur galet det än blev. Designen är liftad från en av Ali Edwards layouter i senaste numret av CK.

För övrigt är både vinter och snögubbar helt borta idag…

Äntligen vinter

På grund av storm med tillhörande dygnslångt strömavbrott, datorbyte, sjuka barn samt en mindre scrapblock har det ännu en gång varit tyst här i bloggen alldeles för länge. Nu har jag dock ett antal nästanfärdiga projekt så det ska bli ändring på det snarast.

Idag kom i alla fall den riktiga vintern även till skåneland så större delen av dagen har ägnats åt snölekar och snögubbebygge. Den lilla dottern, som såg snö för första gången var mest förvånad och ville hellre sova skönt i sin vagn, men stora dottern däremot var eld och lågor över snön som äntligen hade kommit. Hon har längtat efter, och pratat om, snö ända sedan oktober så nu skulle det minsann byggas snögubbe med kläder och morot och allt. Lika glad var mamman som nu äntligen skulle få scrappa lite riktiga vinterbilder för en gångs skull .

Vill också säga tack för alla rara kommentarer, jag blir alltid lika glad varje gång någon har lämnat ett avtryck. Tack!

Jamie Waters

Mina största scrapidoler har länge varit Ali Edwards och Cathy Zielske men de har numera fått stark konkurrens av en ny scrapidol. På sista tiden har jag nämligen upptäckt att så fort jag fastnar extra mycket för en layout i CK, så mycket att jag vill scraplifta den direkt, så är den väldigt ofta gjord av Jamie Waters. Hon är för övrigt en av designerna i Ali Edwards senaste bok (det var där jag först upptäckte henne) men också en Garden Pea på Two Peas in a bucket. Hennes galleri hittar ni här och jag rekomenderar definitivt en tur bland alla hennes layouter.

Den här layouten är starkt inspirerad av Jamies stil som jag älskar framför allt på grund av att hon lyckas använda mönstrade papper, text och ganska mycket dekorationer i en lekfull kombination och ändå behåller starkt fokus på fotona.

Karlavagnen

Kvällens tema på Karlavagnen var ”att förlora ett barn” och det ville jag verkligen lyssna på och eftersom jag dessutom var väldigt sugen på att scrappa så satte jag på radion i min vrå och började plocka bland fotona. Naturligtvis kändes det helt fel att scrappa om något annat än just känslorna kring Axel så jag plockade fram ett foto som jag länge tänkt scrappa och resultatet kommer här.

Den som är väl bekant med mina layouter känner säkerligen igen både foto och text. Jag har nämligen gjort precis det som man ”inte får” göra som scrappare, jag har rivit upp och slängt en layout för att istället scrappa om fotot. Det händer ganska ofta att jag gör så och speciellt med viktiga foton eller händelser. För mig är det väldigt viktigt att en layout förmedlar rätt känsla, vilket den aktuella sidan inte alls gjorde, det stämde ingenting, nu däremot känns det helt rätt. (Den övre kanten på fotot är egentligen sandpapprad precis som sidorna, men skannerna kapade den milimetern.)

10 favoriter från 2006

Jag smygstartar det nya bloggåret genom att , om så många andra scrappare, anta Mikaelas utmaning och lista mina 10 favoritlayouter från 2006 (utan inbördes rangordning). Det blir inga förklaringar och inga motiveringar, bara 10 layouter att inspireras av . Håll till godo så återkommer jag alldles snart med 2007 års första layout.

Designteam, tävlingsvinst och julkort

Ja, jag är medveten om att det har varit väldigt tyst i den här bloggen väldigt länge. Jag har haft skrivkramp och inte den minsta lust att blogga, förklaringen heter höst. Det spelar ingen roll hur hög mysighetsfaktor hösten har eller hur vackert det är, jag tycker inte om höst. Jag saknar ljuset och tappar energi i takt med att det blir allt mörkare så till nästa höst får jag nog ta mig i kragen och ordna mig någon form av ljusbehandling. När december och julen kommer börjar det bli lite lättare igen, men riktigt mycket energi har jag inte förrän våren äntligen är här. Så bli inte förvånade om mina inlägg i bloggen kommer något oregelbundet ett tag framöver .

Men trots min tystnad här i bloggen har det faktiskt hänt en hel del bloggvärdiga saker sedan sist . Först och främst blev jag ombedd att söka en DT-plats och fick den så numera ingår jag i designteamet hos Papp och Scrap. Det känns enormt roligt och givande att äntligen få scrappa på uppdrag igen. Tack alla ni som peppade mig när jag var så besviken tidigare i höst. Nedanstående layouter gjorde jag i samband med uttagningen till designteamet.

En liten majblomma, fem veckor gammal, myser på ett täcke i gröngräset.

Ylva blev riktigt sjuk med RS-virus och lunginflammation när hon bara var tre månader och vi blev inlagda på sjukhus i fem dagar. En händelse som känns väldigt viktig att scrappa, vilket gick alldeles utmärkt att gra trots avsaknaden av foton.

Fler roliga saker som har hänt är att jag har vunnit en tävling, en skisstävling hos Scraphuset. Extra roligt känns det eftersom jag blev väldigt nöjd med layouten när jag gjorde den. Allting stämde direkt, den gjorde sig i princip helt själv, och det är som bekant inte så ofta sånt händer.

Vinnarlayouten. Ylva har aldrig tyckt om att bli kladdig om händerna så i somras skulle jag vara pedagogisk och plocka fram fingerfärgerna. Liten Ylva målade snällt en stund men skyndade sig sedan att ta ett litet bad i fotbaljan istället.

Dessutom så har jag minsann producerat ett antal julkort att skicka till släkt och vänner. Jag är faktiskt riktigt stolt över vad jag har åstakommit . Det är inga mästerverk, jag är ju som bekant ingen kortmakare, men jag känner mig rätt nöjd och mottagarna kommer säkert bli glada. Det blev 5 olika varianter, samma grundstil dock, och ca 4 st av varje sort.

Stämpel från hÄnglar och stÄnglars julkollektion 2005.

Stämplar från hÄnglar och stÄnglars julkollektion 2005.

I verkligheten glittrar det massor om det här kortet, men det syns ju givetvis inte här.

Nu ser jag att jag skulle ha knutit fast bandet lite annorlunda, det blev obalanserat. Men detfår vara så och det duger

Så till slut, den här enkla varianten skickas till de vänner och släktingar som inte förstår att uppskatta ett julkort som det ligger massor av tid och arbete bakom

Nu är det minsann dags att slita sig från datorn och istället ägna tid åt att skriva julkorten samt fixa färdigt alla julklappar. Vi får väl se om jag har lust eller hinner blogga mer i år, om inte så vill jag bara säga god jul och gott nytt år till er alla.