Tack snälla ni för tankar och varma ord efter föregående inlägg. Det betyder mycket att ni kommer ihåg och bryr er om… Har haft mycket sista tiden och det känns fortfarande inte riktigt lugnt, men jag återkommer inom kort.

Idag är det Axels dag, dagen då han skulle fyllt tre år. Känner mig lugn idag, tycker inte det är speciellt jobbigt. Många minnen och många tankar, men det gör inte ont. Sista veckorna har varit mycket tyngre, men idag är det mer en lättnad över att födelsedagen till slut är här. Tänker tillbaka till 18 maj 2005 och kommer ihåg nästan allt väldigt tydligt, men det känns fruktansvärt overkligt. Sorgen och saknaden finns hela tiden närvarande, men den tar inte längre så stor plats utan är mer som en slags medvetenhet som jag alltid bär med mig. För det går inte en dag utan att jag tänker på Axel. Ibland är det bara en kort flyktig tanke som jag knappt hinner fånga och andra dagar fyller tankarna hela kroppen hela tiden. Men varje dag finns han närvarande i mitt liv, inte bara idag.