En liten Agnes

Idag blev jag moster, för första gången, till en liten Agnes. Vid rutinkontroll upptäcktes det att min syster hade skyhögt blodtryck och senare upptäcktes det att hon dessutom hade lunginflammation så den lilla fick komma ut tidigt, redan i vecka 32. Men både mor och dotter mår bra och det ska bli så ljuvligt att få snusa på en liten bebis igen. Välkommen Agnes!

Förlåt Frida om jag förekommer dig så att en del ser nyheten här innan du kan berätta för dem, men jag är så glad och bara måste få bubbla ur mig…

Det är mycket nu

egentligen hade jag planerat att skriva ett långt inlägg om curlingföräldrar, men jag orkar inte just nu så jag sparar det till ett annat tillfälle. En segdragen förkylning, dagisinskolning och kommande fyraårskalas gör att jag för tillfället är tröttare än tröttast. Jag orkar och hinner inte hälften av vad jag egentligen vill göra på kvällarna, därav den relativa tystnaden här i bloggen…

Mitt bidrag tilt utmaningsresans fjärde utmaning hade jag också planerat att visa i det här inlägget så det kan jag ju i alla fall göra.

Liten blir stor

Idag har allra sötaste lilla Klarabus börjat på dagis. Vemodigt.

Leva är att utvecklas

Mitt bidrag till Utmaningsresans andra utmaning som var att skapa utifrån temat ”utveckling”.

För tillfället befinner jag mig i en liten svacka som skulle kunna kallas scrapdepp, det är helt enkelt inte så kul att scrappa för tillfället. Jag behöver komma ifrån den där hysterin att hela tiden vara up to date och använda sig av de senaste och hetaste papperna, dekorationerna och teknikerna. Jag är trött på att hela tiden försöka komma på nya, spännande upplägg på mina layouter. Jag vill tillbaka till den ursprungliga drivkraften som fick mig att börja scrappa, den att bara pyssla för att det är så roligt och avkopplande och för att det är ett perfekt sätt att bevara våra minnen. Det är inte roligt att bara fokusera på att varje layout måste vara bättre än den förra, eller att ett foto måste vara perfekt för att det ska vara scrapdugligt…

Scrapvärlden har gett mig så oerhört mycket, framför allt en hel hög fantastiska vänner som jag aldrig hade lärt känna annars. Men ärligt talat så genererar den också prestationsångest och en köphysteri utan dess like. Det spelar ingen roll hur mycket man intalar sig själv att man scrappar för sin egen skull, ger man sig ut på ”scrapnätet” är det snudd på omöjligt att inte dras in i karusellen och nu vill jag hoppa av. Så nu ska jag plocka fram alla mina suddiga och alldagliga fotografier och sätta igång och scrappa med alla mina ”gamla” papper och dekorationer utan att bry mig om ifall det är trendigt eller inte. Dessutom ska jag plocka fram en av mina scrapbiblar och scraplifta hej vilt. Ha det gott alla mina vänner och stort tack för era goa kommentarer .

Besviken

Det blir ingen barnfri helg med massor av pyssel och mys, barnvakten är sjuk. Någon inflammation på balansnerven eller något sånt, så det är ingen vanlig liten förkylning stackarn har drabbats av… Ganska besviken är jag allt, men vi får se till att försöka ha lite mysigt i alla fall .

Edit: Självklart är det mer synd om barnvakten (läs min mamma) än om oss. Jag är bara besviken på det är sättet som man alltid blir när något man sett väldigt mycket fram emot inte blir av, oavsett anledning…

Sjuk

De sista två veckorna har jag varit rejält förkylt, men jag har kört på som vanligt i alla fall. Har ju inte haft tid att vara sjuk. Men imorse när jag skulle stiga upp tog det stopp, kroppen sa ifrån och jag får snällt tillåta mig att vila en dag.

Så vad gör man när man måste vila?! Jo man ser till att äntligen koppla in sin skanner så att man kan ladda upp det enda alster man har lyckats åstakomma på en månads tid . Håll till godo.

Jo just det, på fotot i förra inlägget är det ett stort inglasat uterum som skymtar. Om det var någon mer än Ylva som undrade

En liten diva?

Nu är det inte många dagar kvar tills vi får nycklarna till vårt alldeles egna hus. *Längtar* Så nu är packningen i full gång och som vanligt så har man alltid betydligt mycket mer saker än vad man tror. Scrapsakerna har jag inte velat packa ner ännu. De kommer vara det sista som packas ner och det första som packas upp. Annars skulle ju abstinensen bli alldeles outhärdlig .

För några dagar sedan beställde jag en för tidig födelsedagspresent åt mig själv hos Vixxxan och igår kom det ett fullpackat paket med en massa godsaker. Kunde inte låta bli, utan släppte packandet en stund och gjorde en LO i mitt nya favvoformat 6×12. Allt material utom papperna och de röda blommorna är från mitt födelsedagspaket .

Scrappat igen

Det verkar minsann som om min scrapblock börjar släppa så smått för idag har jag faktiskt scrappat igen. Var hos sjukgymnasten mitt på dagen och jag orkade verkligen inte sätta igång med något nyttigt när jag kom hem. Så när Björn och Ylva var iväg några ärenden och Klara för en gångs skull satt stilla och lekte på golvet passade jag på att pyssla lite.

Resultatet blev den här layouten om Klaras första cykeltur för någon månad sedan. Hon tyckte det var enormt roligt att åka cykeloch hon skrattade mest hela tiden. Jag blir alldeles lycklig av det här fotot och de färgstarkt härliga papperna från Tinkering Ink kändes verkligen helrätt till den här sidan. Jag har länge velat använda de här papperna utan att lyckas få till något, förrän nu. Det är väl så att det finns ett foto för varje papper, fast ibland får man vänta ett tag innan det dyker upp .

Splittrad

Scrappandet ligger fortfarande på is, även om behovet att få pyssla är stort. Det är mycket att göra just nu och jag känner mig aningen splittrad, vet knappt i vilken ände jag ska börja. Jag ser enormt mycket fram emot att komma på plats i vårt nya hus, men jag avskyr att flytta. Trots att jag har flyttat massor i mitt liv, så tycker jag det är lika jobbigt varje gång och jag vänjer mig aldrig. Nu har jag dock en veckas semester, så de närmsta dagarna ska jag nog kunna få lite ordning på mig själv igen.

Trots att det känns som om jag inte har scrappat på en hel evighet så har jag i alla fall fortfarande inte brist på alster att visa upp. De här två layouterna, med gamla foton på Ylva, har legat färdiga en hel evighet utan att bli inskannade, men nu har jag äntligen kommit till skott. Båda sidorna är gjorda med material från Papp- och scrap.

Material: papper från Bazzill och K&Company, bokstavsstickers från Creative Imaginations. Hjärtanen är klippta ur blommor från Youdo. Sidan är gjord efter en skiss av Jamie Waters i någon av de senaste nummerna av CK.

Material: Papper från Urban Lily, blommor från Youdo, knappar från American Crafts, organzband.

Full fart framåt

Det är mycket just nu och tilvaron känns ganska rörig fast på ett positivt sätt. Listan med viljor, borden och måsten är megalång och mycket blir försummat eftersom tiden inte alls räcker till för så mycket som jag tycker att den borde göra…

Det blir inte så väldigt mcket scrappat just nu, fast jag har egentligen ingen brist på layouter att visa upp. Jag är egentligen enormt sugen på att scrappa, men det är fullt kaos i scraprummet på grund av alla 1000 projekt som pågår samtidigt och inspirationen tryter. Det verkar som om en rejäl scrapblock återigen är i antågande, för den sista tiden har det känts som om allting jag gör blir likadant och att jag inte har några roliga idéer längre. Fast det bekymrar mig inte nämvärt just nu. Dels har jag fullt upp med allt flyttbestyr och dessutom så vet jag att en scrapblock brukar föra med sig en utveckling och stilförändring när blocken väl släpper

En layout i lila har jag faktiskt att visa upp. Tror det är första gången någonsin, för jag brukar aldrig använda lila när jag scrappar. Fotot på sidan är ett sådant där foto som är så misslyckat att det blir bra. Var egentligen på väg att radera det direkt när jag såg det första gången, men hindrade mig i sista sekunden. Det visar nämligen Klaras personlighet så tydigt och jag kände att jag var tvungen att scrappa det. För när det gäller Klara så är det verkligen full fart framåt _hela_ tiden .