Fy vad svårt att välja ut favoritfoton, det finns ju en del att välja bland så att säga. Här kommer i alla fall mina 10 favoritfoton från 2007. Utan någon rangordning, annat än helt kronologisk.
Allhelgonahelgen… en helg för eftertanke… en helg då vi får tillfälle att minnas, längta efter och sörja våra nära och kära lite extra…
Den 18 maj i år skrev jag så här i ett inlägg om sorg:
Sorg är en märklig sak, den kan ligga länge och vila som en slags inre medvetenhet utan att göra så mycket väsen av sig, men när den kommer upp till ytan så är den alldeles hissnande stark. Just idag har sorgen legat väldigt nära ytan och den har varit hissnande stark. Jag vill inte behöva bära på den här erfarenheten att vara en änglamamma, jag vill bara skaka det av mig och bli en ”normal” mamma igen…
Idag har vi varit vid Axels grav och gjort lite höstfint och ikväll brinner ljuset i lyktan i mörkret, ett ljus bland många andra ljus på kyrkogården. Den här helgen tänker jag på och känner för alla som minns, längtar efter och sörjer någon som de hållit kär, men allra mest tänker jag på och känner för Anna, Katarina, Pia och alla andra mammor som har en barngrav att ta hand om.

Jag har en nästan fyraåring här hemma. En alldeles underbart charmig liten tjej med massor av humor och en fantastisk slutledningsförmåga. Hon har alltid varit ett mycket aktivt barn med en otroligt stark vilja, en riktig liten klätterapa som pratar konstant när hon är vaken. Tempramentsfull men för det mesta glad. Trotsperioderna, eller utvecklingsperioderna som det så fint heter egentligen, har varit oerhört intensiva och vi har testats ända ut i fingerspetsarna. Sedan någon gång i maj har vår lilla stora tjej dock lugnat sig lite och dusterna har inte varit riktigt lika många, även om hon ofta ger oss skavsår i öronen. Vi började pusta ut och såg fram emot att en lugn och harmonisk fyraåring skulle flytta in här hemma, för alla vet ju att fyraårsåldern ska vara en ”lugn” tid, eller?. Men nu när vårt lilla troll faktiskt är fyra år (minus några veckor) så verkar det som om hon har tagit ny fart med trotsandet och den här gången har det tillkommit några nya spännande ingredienser. Ilskan och tjurandet. Det skriks och protesteras och smälls i dörrar. Det är läppar som trutar, ögon som lyser av envishet och fötter som stampar i golvet. Föräldrarna suckar och blir alldeles matta. Fast en alldeles underbart charmig liten tjej med massor av humor och en fantastisk slutledningsförmåga är hon fortfarande och vi älskar henne alldeles otroligt mycket.

Det var en hel evighet sedan jag framkallade några foton och det kan ju vara en förklaring till att det inte känns kul att scrappa för tillfället. Till slut har man stirrat på alla bilder så länge och så många gånger, för att hitta inspiration, att man absolut inte har någon lust att scrappa dem
. Just nu håller jag på att gå igenom fotomapparna och väljer ut foton för framkallning och hittade två foton som jag definitivt vill scrappa.

Satt och tittade igenom sommarens bildskörd och hittade det här fotot. Tycker väldigt mycket om bilden, som blev så här helt oavsiktligt och som jag inte hade sett mycket värde i om jag inte vore scrappare. Jag tänker nämligen scrappa en sida med det här fotot och skriva ner mina funderingar om barnkläder. Tänker mig att det kan vara kul för tjejerna att läsa när de blir större. Hängselbyxor kvalificerar sig dessutom som det absolut bästa barnplagget alla kategorier (i alla fall på min lista) så fotot blir helt perfekt
.
Det var kul att läsa era kommentarer till det förra klädinlägget och visst är det ett ämne som man kan ha hur mycket funderingar som helst om, oavsett om man scrappare eller inte. Så här kommer lite funderingar med anledning av era funderingar
.
Ylva, ljusblått är en färg som jag tycker blir väldigt läckert tillsammans med orange. Blanda in lite brunt också så tror jag att du kommer få en fullträff utan att göra om fotona till svartvitt
.
Jenny, jag kan tänka mig att det är ännu svårare att hitta pojkkläder utan de stora blafforna på magen. Och ja, spindelmannen på en ettåring är ungefär lika obegripligt som döskallar egentligen, fast de kläderna är ju i alla fall (till skillnad från de ryschpyschiga flickkläderna) funktionella, eller?!
Annika, den där tunikan låter som något helt i Ylvas (läs min) stil, var har du hittat den?
Nu ska jag fortsätta plocka här i arbetsrummet så jag får ordning på alla prylar någon gång…
Sagt av far till dotter någon gång i maj: Du blir bara sötare och sötare. Snart spricker du av söthet.
Jag visste direkt att jag var tvungen att scrappa just de orden på något sätt och nu har jag hittat det perfekta fotot att använda. Återkommer med färdig layout så fort scraplusten infinner sig på nytt
.
På fredag eftermiddag hämtar jag Anna vid tåget och tidigt på lördagmorgon beger vi oss till Helsingborg för att gå på Scrapeventet. Jag har inte varit iväg på något scraprelaterat (varken kurs, träff eller mässa) sedan den första Scrappizträffen för drygt ett år sedan så det ska verkligen bli grymt roligt att komma iväg.
Satt föresten och gick igenom lite foton på datorn tidigare idag och snubblade över den här bilden på lilltrollet. Kan inte annat än le när jag ser fotot för det ger en alldeles perfekt av hurdan Klara är som nästan ettåring. Hon är en mycket bestämd ung dam med ett temprament som till och med får storasyster att verka lugn
. Givetvis måste det här kortet scrappas och förhoppningsvis redan i helgen.
