…sa läkaren om Klara
Liten Klara snarkar. Mycket. Som en hel vuxen. Liten Klara pladdrar. Massor. Fast hon har väldigt litet ordförråd. Liten Klara har varit täppt i näsan hela vintern. Supertäppt. Men hon har inte varit förkyld, bara haft en ständig ”elva” under näsan.
De gånger Liten Klara har varit förkyld på riktigt har hon haft det superjobbigt. Knappt kunnat äta och haft väldigt svårt med andningen på nätterna. Något är fel, väldigt fel sa mamman som själv var ett öronbarn. Ingen fara, det är helt normalt sa BVC-sköterskan, men ordnade i alla fall en tid till läkaren som i sin tur skickade en remiss till öron-näsa-halskliniken.
Igår var det så äntligen dags för Liten Klara att träffa doktorn. En snabb undersökning och läkaren konstaterade att det var mycket som inte var bra med Liten Klaras öron, näsa och hals. Det var vätska bakom trumhinnorna. Näsan var med största sannolikhet full med polyper. Mandlarna var alldeles för stora för den lilla halsen. Resultatet blev att lilla damen nu står i kö för operation för korrigering av ovan nämnda problem. Så kan mamman då konstatera att hennes dotter har fått precis samma dom som mamman själv fick vid två års ålder…
Är det föresten någon som har erfarenhet av operation på så små barn? Hon kommer att bli inlagd minst ett dygn eftersom hon är så liten, men mycket mer vet jag inte.
Ylva fyra år upplyste mig om följande tidigare idag:
”Man kan stula saker och sen kan man stula tillbaka dem igen”
Inte helt lätt i det läget att hålla sig för skratt och istället förklara att om man har stulat något så _måste_ man stula tillbaka det och egentligen får man inte stula alls… *S*
Det bor en liten konstnär hemma hos oss. Hon heter Ylva och är 4 år och 3 månader och hon älskar att rita. Jag är hennes mamma och jag är enormt stolt över varenda liten teckning hon producerar 
.
Man vet att ens barn inte mår helt bra om man hittar det sovandes på elementet…
Så här hittade jag Ylva mitt på dagen i söndags och på kvällen fick hon mycket riktigt feber. Under veckan har hon dessutom blivit allt snuvigare och hostigare och varit jättehängig.
I går var hon fortfarande inte feberfri och verkade inte alls vara på bättringsvägen. Ville inte äta och dricka och orkade inte leka. Det blev en tur till doktorn som snabbt konstaterade att trollet hade både lunginflammation och öroninflammation. Så nu är det medicinering och ytterligare vila som gäller en vecka framåt. Är det föresten någon som har något bra tips på hur man får en mycket envis fyraåring att ta sin medicin utan allt för stora protester. Vi lockar, pockar och mutar. Förklarar och resonerar. Inget hjälper, hon blir helt hysterisk stackarn.
Jag blir alldeles varm i hela själen och hjärtat smälter när jag hör hur min lilla fyraåring, med både ömhet och stolthet i rösten, ropar ”mammi mammi” när hon vill berätta något spännande eller visa något hon har gjort.
På pysselfronten händer det tyvärr inte mycket för tillfället, jag har inte haft tid eller möjlighet att scrappa sedan precis innan jul. Men i kväll får jag besök av en arbetskamrat som är sugen på att börja scrappa, så då kanske det kan bli något litet gjort i alla fall.
Klara var väldigt tidig med att börja gå, redan vid 10 1/2 månaders ålder stapplade hon fram utan stöd. Därefter har hon varit snabb på den fysiska utvecklingen och hon både klättrade och sprang tidigt. Språket däremot, tar hon det betydligt lugnare med. Inte så att hon inte pratar, hon babblar på så att man nästan får skavsår i öronen. Men det är just mest pladder utan några riktiga ord. Fast för det mesta går det ändå inte att ta miste på vad hon menar. Sjunger gör hon också, med rörelser och allt, fast inte så att man egentligen förstår vilken sång det är hon trallar på. Klaras ordförråd (dvs riktiga och tydligt uttalade ord som vem som helst förstår) är inte speciellt stort. Detta gäller alltså ord som hon säger själv, ord som hon förstår är betydligt större till antalet. Det verkar nämligen som om hon är lite bekväm av sig vår lilla dam. Varför ska man bemöda sig om att lära sig en massa ord när man gör sig förstådd ändå? Och varför lära sig en massa namn när man kan kalla alla för Ebba? Jo, det är sant. Det finns en flicka på dagis som heter Ebba och hennes namn lärde sig Klara snabbt. Därefter får alla heta Ebba. Det är bekvämast så tycker Klara.
Lucia närmar sig och på dagis övar man på julsånger för fullt. Ylva som älskar att sjunga, går omkring och trallar för sig själv mest hela tiden. Fast när jag hör henne sjunga följande strof så har jag väldigt svårt att hålla mig för skratt: …gå inte upp på ögonen och hattarna på sne… Någon som vågar sig på en gissning på hur visan egentligen går?
Edit: Ja, självklart är det korinterna som ställer till det för henne när hon sjunger om pepparkaksgubbarna .
Jag kom helt plötsligt att tänka på en sak som Ylva gjorde när hon var mindre och måste skriva ner det så att jag kommer ihåg att scrappa det.
När Ylva var ungefär 2 1/2 (våren 2006) fick hon en film med Barnen i bullerbyn. Det var en av de äldre filmerna från 60-talet (?) som bl.a innehåller flera skolscener och en scen där alla barnen dansar runt granen och sjunger Räven raskar över isen. Den här filmen gick varm i DVD-spelaren och Ylva blev väldigt inspirerad i sin lek av den. Bl.a radade hon upp alla sina nallar och dockor framför sin griffeltavla och lekte skola. Det var i den vevan som hon började ”skriva” en massa. Egentligen var det bara en massa raka streck sida upp och sida ner, men i Ylvas värld var det långa berättelser och brev och inköpslistor m.m.
Att dansa runt granen blev också en favoritlek för henne efter att ha sett filmen. Vad som helst som man kunde dansa runt fick vara gran, eller egentligen behövde det inte ens finnas någon gran utan det räckte så bra med att bara dansa runt i en ring. Räven raskar över isen var självklart det givna sångvalet. Det kändes lite småkonstigt att dansa runt granen när våren stod i full blom, men det var bara att ställa upp. Fast riktigt komiskt blev det egentligen inte förrän på sommaren. Det var ju en rekordvarm sommar och vi hade en ganska stor bassäng i trädgården. För att Ylva skulle kunna bada i den så var den inte fylld mer än till hälften med vatten. Jag var ju föräldraledig så vi badade flera gånger om dagen och varje gång skulle vi dansa runt granen och sjunga Räven raskar över isen… Hur kan jag ha missat att scrappa detta?!
Jag har en nästan fyraåring här hemma. En alldeles underbart charmig liten tjej med massor av humor och en fantastisk slutledningsförmåga. Hon har alltid varit ett mycket aktivt barn med en otroligt stark vilja, en riktig liten klätterapa som pratar konstant när hon är vaken. Tempramentsfull men för det mesta glad. Trotsperioderna, eller utvecklingsperioderna som det så fint heter egentligen, har varit oerhört intensiva och vi har testats ända ut i fingerspetsarna. Sedan någon gång i maj har vår lilla stora tjej dock lugnat sig lite och dusterna har inte varit riktigt lika många, även om hon ofta ger oss skavsår i öronen. Vi började pusta ut och såg fram emot att en lugn och harmonisk fyraåring skulle flytta in här hemma, för alla vet ju att fyraårsåldern ska vara en ”lugn” tid, eller?. Men nu när vårt lilla troll faktiskt är fyra år (minus några veckor) så verkar det som om hon har tagit ny fart med trotsandet och den här gången har det tillkommit några nya spännande ingredienser. Ilskan och tjurandet. Det skriks och protesteras och smälls i dörrar. Det är läppar som trutar, ögon som lyser av envishet och fötter som stampar i golvet. Föräldrarna suckar och blir alldeles matta. Fast en alldeles underbart charmig liten tjej med massor av humor och en fantastisk slutledningsförmåga är hon fortfarande och vi älskar henne alldeles otroligt mycket.
Det var en hel evighet sedan jag framkallade några foton och det kan ju vara en förklaring till att det inte känns kul att scrappa för tillfället. Till slut har man stirrat på alla bilder så länge och så många gånger, för att hitta inspiration, att man absolut inte har någon lust att scrappa dem . Just nu håller jag på att gå igenom fotomapparna och väljer ut foton för framkallning och hittade två foton som jag definitivt vill scrappa.
Så här hittade jag Ylva mitt på dagen i söndags och på kvällen fick hon mycket riktigt feber. Under veckan har hon dessutom blivit allt snuvigare och hostigare och varit jättehängig.
I går var hon fortfarande inte feberfri och verkade inte alls vara på bättringsvägen. Ville inte äta och dricka och orkade inte leka. Det blev en tur till doktorn som snabbt konstaterade att trollet hade både lunginflammation och öroninflammation. Så nu är det medicinering och ytterligare vila som gäller en vecka framåt. Är det föresten någon som har något bra tips på hur man får en mycket envis fyraåring att ta sin medicin utan allt för stora protester. Vi lockar, pockar och mutar. Förklarar och resonerar. Inget hjälper, hon blir helt hysterisk stackarn.
