Axels dag
maj 18, 2007
I dag är det Axels dag, det är två år sedan han föddes, så idag firar vi födelsedag utan födelsedagsbarn. Jag kan inte förstå att det redan har gått två år, att vi skulle ha haft en liten tvåårig kille som sprang omkring här hemma. Hur är man när man är två år? Jag kommer knappt ihåg.
Sista veckorna har varit riktigt tunga och jobbiga och jag har haft tankarna hos Axel i stort sett hela tiden. Sorg är en märklig sak, den kan ligga länge och vila som en slags inre medvetenhet utan att göra så mycket väsen av sig, men när den kommer upp till ytan så är den alldeles hissnande stark. Men idag ska det vara en ljus dag, det bestämde vi när Axel föddes, vi ska ta hand om varandra och njuta av våra små tjejer och bära med oss Axel i våra hjärtan. Sorgen kan ta plats alla andra dagar, men idag fokuserar vi på att vi faktiskt fick leva med honom medan han låg i magen och han är vår lillebror/storebror.
Jag har varit med om dig jag kan aldrig förlora dig.
Posted in barn, familj, livet | 7 Comments »
maj 18, 2007 at 9:34 f m
Det går en rysning genom ryggraden… du skriver så bra.
Axel hade tur att få just er som föräldrar som vet att uppskatta hans minne och inte förlora sig i sorgen. *styrkekramar*
maj 18, 2007 at 12:21 e m
Jag kan inte skriva något som är så väl uttryckt som det Peterlina just skrev, så jag håller bara med!
Kram!
maj 19, 2007 at 8:02 f m
Ni finns i mina tankar!
kram
maj 19, 2007 at 6:35 e m
En stor kram till er alla (en dag för sent) på er store-/lillebrors och sons dag!
maj 19, 2007 at 9:55 e m
En stor kram till dig igen, vad skönt att du kan (eller i alla fall har för avsikt att) känna så inför hans födelsedag, just så försöker jag tänka om Tellas dag med. Det är en födelsedag och det skall vara en dag att fira, och du har ju värkligen något att fira, att just Axel blev din son, att han kom till just er just då. Allt det andra, allt det svåra, det får ta plats andra dagar.
Katarina
maj 20, 2007 at 8:37 f m
Hoppas ni hade en ljus och fin dag! Tiden kring årsdagarna är alltid jobbiga. Man har kommit lite längre framåt igen, samtidigt som man inte riktigt kan förstå att man gjort det. Själv tycker jag att man inte riktigt kan förstå att man varit med om att mista ett barn. Det är så ofattbart, så jag vet inte om jag nånsin kommer att greppa det. Tycker det låter fint att ni bestämt att Axels födelsedag ska vara en ljus och glad dag.
Sköt om er!
Kram,
Camilla m. Isabelle f/d 17 mars 2003
maj 21, 2007 at 1:26 e m
Kram