Lite ljusare igen

Det här inlägget har jag försökt skriva många gånger nu, men har inte hittat orden. Vet egentligen fortfarande inte riktigt vad jag vill skriva så vi får väl se vart det slutar…

Först och främst, ett stort tack till alla er som har lämnat ett avtryck till mitt föregående inlägg. Många gånger har jag läst det ni har skrivit och jag är otroligt rörd, mer än ni någonsin kan ana. Till alla er som någon gång, på ett eller annat sätt visat er empati sedan Axel dog, vill jag bara säga att ni alla har en särskild plats i mitt hjärta. Vidare vill jag betona att det inte är Scrappizforumet som anser att bilder på änglabarn inte ska få laddas upp (tvärtom), utan det är enskilda medlemmars åsikter. Egentligen vet jag att väldigt många (nästan alla?) av Scrappiz medlemmar tycker precis som ni, men för mig räcker det att en (flera?) personer protesterar mot layouter med änglabebisar för att jag ska känna att galleriet inte är någon plats där jag vill ha bilder på Axel.

Att sörja ett barn som aldrig fick leva innebär att bära på så mycket smärta pga allt som inte blev och att ha så få minnen att vårda att man, i alla fall jag, som ett lejon vaktar det lilla man har. Man skulle också kunna beskriva sorgen så här: Så liten plats en människa tar på jorden. Mindre än ett träd i skogen. Så stort tomrum hon lämnar efter sig. En hel värld kan inte fylla. (ursprung okänt)

Äntligen är den högt efterlängtade och mycket välbehövliga våren på intågande och energin blir allt större i takt med att det blir allt ljusare och varmare ute. Vintern har varit riktigt tung stundtals och sedan slutet av januari har vi haft ständig sjukstuga här hemma. Sjukdomarna har kommit slag i slag och Klara har hunnit med följande: En segdragen förkylning som komplicerades av flera dagar med 40 graders feber och sedan slutade med tre nätters sjukhusvistelse sedan lunginflammation och njurbäckeninflammation konstaterats. Knappt hade hon hunnit bli friskförklarad förrän hon drog på sig halsfluss och därefter maginfluensa. Nu senast är det ännu en segdragen förkylning som dragit sig ner mot lungorna och hon är nu inne på sin tredje antibiotikakur.

Ylva i sin tur har hunnit med två segdragna förkylningar och en omgång halsfluss och själv hade jag också oturen att åka på halsfluss. Som väl är har vi i alla fall klarat oss undan vattkoppor, peppar peppar .

Som ni säkert förstår så har det inte blivit mycket scrappat under den här tiden och det lilla jag har gjort har jag inte haft lust att ladda upp, jag har i alla fall ett par DT-layouter liggande som ska skannas snarast. Men nu börjar det faktiskt  rycka i scraptarmen och när tjejerna somnat ikväll ska jag försöka komma igång igen. Och skulle det vara så att inspirationen har svårt att infinna sig, så har Ethel en hel massa snygga layouter som helt klart är värda att liftas.